Vi slår oss ner i Marie Blommés arbetsrum som fortfarande är litet kalt på väggarna trots att hon varit i församlingen längst. Det finns en känsla av förväntan i luften och nyfikenhet över hur det här samtalet ska utvecklas.
Både Heléne och Marie är svartklädda och har prästkrage eftersom arbetet krävt det idag. Det inger verkligen en känsla för stunden.

Mötet med Gud

Varken Marie eller Heléne har vuxit upp inom Svenska kyrkan. Marie var till och med rädd för Gud som barn och vände honom ryggen i tonåren eftersom han enligt henne lovade mer än han höll. I vuxen ålder har de närmat sig kyrkan och tron på Gud på olika sätt.
Heléne mötte Svenska kyrkan som organisation genom sitt ungdomsengagemang efter att hon gått på ett konfirmationsläger i Rättvik, där Västerås stifts ena kursgård ligger.
På en resa till Taizé – en modern vallfartsort för många kristna i norra Frankrike, fick hon tanken om att bli präst för första gången och sedan växte de tankarna.
Marie närmade sig Gud och tron på nytt genom byggnaderna. Hon kom över boken Dalarnas kyrkor och tvingade in familjen i en bil och besökte alla kyrkor medan hennes tro mognade och insikten om att bli präst slog rot.

När valet gjorts

När Marie beslöt sig för att bli präst reagerade hennes familj och omgivningen på litet olika vis. Det gick inte obemärkt förbi. ”Mamma var nog den som funderade mest över vad jag nu tänkte ge mig in på.”, säger Marie och ler plirande med ögonen.
Helénes engagemang i kyrkan hade varit så uppenbar att ingen egentligen ställde sig frågande till det. Hennes man som driver ett gym i Västerås, kan idag uppleva Helénes arbetstider som litet besvärliga. Men han har full respekt i övrigt. Heléne är sedan tidigare utbildad kostrådgivare och personlig tränare. Hon arbetar halvtid på gymmet och anser att ”livet inte bara är en sak”.

Man kan bli präst på litet olika sätt i Sverige. Marie gick på Teologiska högskolan i Stockholm, en ekumenisk skola. Heléne läste teologi på Uppsala universitet.
När Marie skulle gå på sin första lektion var hon fortfarande ganska misstänksam och fundersam över om hon valt rätt och skulle stanna. Hon satte sig nära dörren för att kunna smita ut. Men den dagens föreläsare, missionspastor Runar Eldebo, som fick hela klassen att vrida sig av skratt, blåste bort alla hennes farhågor. Kan det få vara såhär roligt så vill jag vara med ett tag till, tänkte hon.

Om Skinnskatteberg

Idag arbetar båda i Skinnskatteberg med Hed och Gunnilbo församling i Västerås stift. Marie som arbetar heltid har valt att slå sig ner i Skinnskatteberg med sin dotter. Det fungerar bra just nu i alla fall säger hon. Hon har sina rötter i trakten och tycker att det är litet roligt att på det här viset komma tillbaka till dem. Hon har bott i Stockholm där en helt annan puls råder. Heléne har sin tjänst på halvtid och planerar att läsa vidare till psykoterapeut från och med i mars. Hon bor i Västerås och pendlar ut i skogarna. ”För mig är det oerhört viktigt att få vara privat i min hemmaort” säger hon allvarligt. Hon har medvetet letat tjänster en bit bort för att kunna koppla av och vara helt ledig eller mera iklädd sin roll som träningscoach då hon är i Västerås. Det krävs en del mental uppkoppling om man möter en begravningsfamilj i ett gathörn och en dopfamilj i nästa.

Ett bra yrke

Det bästa med yrket som präst är att ha frihet under ansvar. Båda är samstämmiga. ”Tänk, jag får prata om det jag tycker är viktigt hur mycket jag vill. Jag får prata om Gud” säger Marie och skrattar. Hon känner att hon absolut hamnat rätt men funderar ibland på varför Gud valde detta åt henne. Heléne känner att hon är rätt kvinna på rätt plats, bara hon får vara som den hon är. Gud ville ha mångfald. Som präst ska man vara sig själv helt enkelt. Det finns inga regler för hur en präst ska vara. Båda tycker att det är en fördel om man har litet erfarenhet av livet innan man blir präst. Det är bra att ha litet med, i bagaget.

Vi talar litet om hur Svenska kyrkan är idag. Marie kan tycka att man borde ändra litet på snällhetsstämpeln Svenska kyrkan har fått. Hon tar fasta på att Jesus var rebell.
Svenska kyrkan borde inse att den är en frikyrka nu för tiden, tycker Heléne, och sälja ut sig litet. Kyrkan tillhandahåller kurser för till exempel företag, men tar inte betalt som de borde.

Framtiden

Vad gör ni om 10 år?
Marie säger att hon sitter på en veranda, kanske i Karibien någonstans, och skriver på en bok.
Heléne lutar sig bakåt och ler; ”Om tio år är jag legitimerad psykoterapeut och kan ha ett eget företag där jag kombinerar mina yrken. Alternativt har jag en tjänst som präst och psykoterapeut.”

Ylva Sköld