Ett himla liv
Blogg - publik
Blogginlägg
-
..äR mEd i mAtchen iGen!
Det
är
en
fröjd
att
komma
in
på
ett
konditori
som har
det
här
utbudet..
Notera Wienersemlan OCH
två
varianter
på
Napoeon.
Enda
sättet
att
bli
av
med
en
frestelse
är
att
ge
efter
för
den.
Här skulle det vara en vido med Tage Danielsson från Knäppupprevyn men det går inte lägga in något här nu, tyvärr. (här är iaf adressen ifall du vill kopiera och klistra på egen hand för att titta/lyssna)
http://www.youtube.com/watch?v=UO2dh0gibH8
.
.
-
..sägs vara hunden och det kan väl i många falll stämma, rätt bra.
Alltid glad att se dig.
Alltid redo ifall du vill ha sällis på promenader.
Alltid redo ifall du vill ha sällis i tevesoffan.
Osv, osv.
Här
är
grannens
hundar
med
på
en
isande
men
vacker
förmiddagspromenad.
I
det
fria
är
det
lättare
att
parera
och
undkomma
en
närgången,
lekfull
valp.
Om
man
sitter
riktigt
fint
kan
det
hända
att
man
får
godis.
Idag tackar jag H&M för musikvalet. Svårt att undgå att den fastnat på hjärnan då David, den tatuerade fotbollshunken, Beckham visar upp sina kallingar. The Animals - Don't let me be misunderstood:
-
Alla dessa kroppsdelar har fått sig några törnar och jag
känner mig lite tilltufsad.
Att ryggen alltmer börjar känna av ålder och sånt som gör att den protesterar är jag ju väldans van vid nu. Piller hjälper emellanåt, magen kraschar men det funkar.
Men söndagens ljuvliga solskenpromnad över isen urartade totalt då ett stycke hund attackerade och gjorde en helomvändning med sin stora (klumpiga) bakdel rakt över mina knäveck. Det blev en krasch som slutade med bakhuvudet i isen och en stor, lysande aura som det enda för min syn (oavsett om jag blundade eller tittade). Den långe rusade fram och hojtade ngt om ryggen men just då kände jag inte alls att den var i fara eftersom jag blev så himlandes rädd över den där ringen som skymde min syn. Ryggen, ja den kände jag inte av förrän framåt kvällen. Då hade mina smärtnerver därifrån nått medvetandet.
Kissade blodrött på kvällen och var på vippen att ringa 112. "OMG! Jag har krossat en njure, eller nåt!", tänkte jag hysteriskt. Vid närmare eftertanke mindes jag dom där kokta rödbetorna jag käkat som mellis, tidigare under dagen.
Alla onda ting är tre, eller en olycka kommer sällan ensam.. eller den där Murphy och hans lag. Ja, hursom så hände det sig så att jag mitt i detta elände tappade ett vedträ på min stortå. Inte mkt att gnälla om, kanske? Men, men.. som om det skulel vara nog? In på Domus och handlade lite innan jobbet (fortfarande dagen efter supervurpan) halkar jag satan på en mosad banan. Landar pladask PÅ KNÄNA! Kändes som att knäskålarna krossades, då hela min kroppstyngd landade på stackrarna.
Snälla föräldrar: LÅT INTE BARNEN KÄKA BANAN (bara för att Domus bjuder) IFALL NI INTE HAR KOLL PÅ OM DOM KASTAR DEN PÅ GOLVET! OK? Bra, tack för det. =/
Såna där händelser får mig att tänka "det kan ta slut på en sekund" och så vill jag leva ännu mer.
EMANCIPATE YOURSELF FROM MENTAL SLAVERY...
-
..är nog den som delas med ens bästa vän.
Facebook hör bön..
Hörde den här idag och blev väldans danssugen. Testa! =)
-
tala lite närmre telefon.
En epok har gått i graven här hemma. Telefonen, den väggfasta, har för alltid tystnat. Måste medge att det är lite lätt ångestladdat. Så många timmar, så många tårar, så många skratt som skickats mellan olika platser och mellan olika människor i mitt liv i denna lilla lur. I den har jag fått goda besked, trista besked och gett av mig själv och delat med mig av min själ. Mina bästa vänner har stöttat, min familj har funnits nära när det geografiska avståndet har hållt oss isär. Kärlek, hat och stora livsbeslut har avhandlats i luren.
Beslutet att låta telefonen tystna var inte lätt. Och under flera månaders uppsägningstid har jag våndats och funderat över att ångra uppsägningen.
MEN!! Om sanningen ska fram så har jag mest bara betalat otaliga tusentals kronor under dom senaste åren i avgifter och dom få samtal som jag fortfarande har haft i hemtelefonen har glesat ur mer och mer och till sist har det varit oförsvarbart att betala mer. Inte är det särskilt värt att bara har telefonen till att snäsa av försäljare och sifo-undersökare till.
Ibland brukar jag berätta om saker för mina ungdomar, som dom var förr i tiden (på stenåldern, enligt den yngre generationen), då människor köpte särskilda möbler som var till för att ställa telefonen på. Och såklart en plats att sitta på när man pratade. För, hör och häpna ni unga! Telefonen satt fast med en sladd i ett väggutag och på man kunde inte göra annat än sitta där man satt. Tidigare, när jag bodde hemma, stod mamma över axeln och suckade något om att det kostar pengar och att det var dags att lägga på ifall det gick för många minuter i pratandet.
Ungdomen kom på ett sätt att komma förbi kostnaderna och skapade sina egna plattformer för samtal - HETA LINJEN! Oj, oj.. det var tider det!
En av mina första investeringar vid hemifrånflyttnadet var en skarvsladd till telefonen och vips kunde jag diska samtidigt som jag avhandlade skvaller och annat viktigt.
Ser till att mina grabbar lägger in mig på ICE i mobben så är allting fixat och klart. Tillbaka till framtiden! Eller nåt...
Annat innehåll
Prenumeration
Sök i bloggen
Om bloggen
Vem är det som lever ett himla liv? Det är hon som föddes i norrbotten & sen tillbringade några viktiga barndomsår i småland innan hon hamnade i Fagersta. Det är hon som är, bla: morsan & so-lärar'n. Har åsikter om det mesta men som för den skull inte alltid har behov av låta alla andra ta del av det.
Dessutom är hon en passionerad, om än naiv musikälskare. Hennes omdömen är hennes egna, högst personliga & inte alltid helt “korrekta”. Men musik är passion & bör ses i en helhet. Därför behöver man inte förfasas över något missat ackord eller andra petitesser. Gilla läget, liksom..
Ha det bäst! =)
Senaste inläggen
Arkiv
Vad bloggar de om?
Fagersta-Postens bloggare
Kontaktinformation
