Frusen blåbärssoppa i snön, några enstaka pappersmuggar, tomma speakerbås. Och en lapp, eller är det ett brev? Vem kan ha tappat det?

Rolf Pettersson vänder och vrider på det snöiga papperet i sin hand. På vissa ställen är texten svår att tyda då vätan gjort sitt.

–Jag vet inte riktigt vad det är, säger han och läser.

”Välkomna till Engelbrektsloppet...” står det skrivet med bläck, och ovanför står några namn och orter ditkrafsade med blyerts.

Rolf ger lappen till Sven Bergman, tävlingsansvarig för gångna helgens evenemang.

–Haha, det är min fusklapp, säger Sven och berättar att han istället för att läsa innantill välkomnade Engelbrektsloppets deltagare utan lapp.

–Den låg ju på marken någonstans.

Efter många år med den uppgiften torde det inte vara några problem för honom.


Rolf Pettersson har också varit med länge, i stort sett sedan starten på 1960-talet. Då var han med och både tävlade och arrangerade Engelbrektsloppet, men de senaste åren har det endast blivit det sistnämnda.

–Visst åker jag skidor fortfarande, men bara som motion.

Jobbet med att göra i ordning spåren har pågått hela året, och Rolf är liksom alla andra mycket nöjd med förutsättningarna denna gång. Årets tävling är han också nöjd med.

–Det gick väldigt bra, och vi har fått så många positiva reaktioner, bland annat på de fina spåren, säger han.

Vädret kändes också bra.

–På söndagen var det kallt på morgonen, men det värmde skönt i solen på eftermiddagen. Lite sämre var det när tjejerna åkte sina tre mil på lördagen, då var det mulet.

Rolfs egen uppgift under loppet var bland annat att dela ut spurtpris i Klackberg och Svartbäcken.

Nu finns ju mobiltelefoner som underlättar kommunikationenhur åkarna ligger till utefter sträckan, men Rolf minns hur de förr om åren fick lösa det på andra sätt.

–Då gick vi runt och fick låna telefonledningar i sommarstugorna runt omkring, och kopplade in oss på. Vi kollade hur många markeringar det var från början, och så läste vi av när allt var klart och betalade för dessa, berättar han nostalgiskt.

Det bästa med det här ”jobbet” tycker Rolf är att få vara ute i friska luften.

Han gick i pension i augusti förra året, från sitt jobb på Flextronic där han började medan det hette Televerket. Men han har redan varit hemma i tre år, tack vare specialavtal. Sista tiden jobbade han med telefonväxlar, mestadels i Västerås.

–Det är skönt att få göra som man vill nu. Och slippa ge sig iväg på morgonen.