I somras blev Magnus kontaktperson, och när hans adept nu arbetstränar på Ica i centrum hänger Magnus på.

På klingande skånska berättar Magnus snabbversionen av sitt liv. Hemma i Malmö mötte han Ängelsbergsbördiga Marianne Paby, som arbetade som lågstadielärare där.

–Vi träffades vid darttavlan på en pub för tio år sedan, säger han leende.

Två år senare följde han med till Mariannes hemtrakt, och långpendlade först till jobbet som nyanserare på Nordsjö färg.

–Det var ett jätteroligt jobb, men vi hade fått vår son Alvin och jag var borta en och en halv vecka i taget.

Så Magnus började plugga på Mälardalens högskola i stället, och efter tre år var han beteendevetare.

För fem år sedan föddes dottern Adina.

Till familjen hör också katten Uffe, men Magnus betonar att det är sambons katt.

–Jag tycker inte om katter. Jag rör inte honom och han rör inte mig, säger Magnus och ler.

Han ville döpa katten till Bosse Larsson, efter en Malmö FF-legendar, men det föll inte i god jord hemma.

Sport i allmänhet och fotboll i synnerhet tycker han istället väldigt mycket om. Inte att spela, då han själv säger sig vara usel på det, men gärna att titta på.

Ser du mycket fotboll live nu för tiden?

–Det är dåligt med det. Ibland när det är match på nära håll, som Stockholm eller Örebro.

Vid ett tillfälle tog han med Alvin, då i sexårsåldern, på en fotbollsmatch.

–Han uppskattade det inte, utan tyckte att det lät för mycket.

I stället blir det barnen som upptar den mesta fritiden, bandyträningar med Alvin och simträningar med Adina.

Motion i mindre doser får han även själv på arbetstid, när han förutom att arbetsträna på Ica brukar simma, spela lite bandy och gå promenader med den han är kontaktperson åt.

Magnus tycker själv att han har de egenskaper som passar för detta jobb.

–Jag är lugn och har gott om tålamod, för det mesta i alla fall, säger han.