Ömsesidig förståelse, säger Erik Eriksson. Förmåga att kunna prata om allt, menar Inga Eriksson. Det är receptet på ett förhållande som idag firar ett halvt sekel.

–Det är alldeles för lätt att gå ifrån varandra nu för tiden. Det är som om de inte tar sig tid att reda ut vad som är fel, säger Erik och skakar på huvudet.

–Och det är så mycket prylar de måste ha, inflikar Inga.

Själva hade de det inte så gott ställt medan de två sönerna och dottern var små. Inga var hemma i sammanlagt 18 år, tills yngste sonen var sju år. Då började hon jobba eftermiddagar, och städade på lasarettet i Fagersta.

Erik har varit mekaniker i hela sitt liv, från att han gick in på bröderna Parkows bilverkstad som 14-åring och blev lärling där. Båtmotorer, motorsågar och gräsklippare är också exempel på vad han skruvat med. Erik avslutade sitt yrkesliv 2002, lite i förtid då han hade en ryggskada. Då jobbade han på Seco där han höll koll på pulverinvägningen.

–Industrijobbet var väl inte det allra bästa, men jag hade väldigt bra arbetskamrater!

Även Inga hamnade på Seco så småningom. Arbetstiderna på lasarettet som vårdbiträde – som hon på 1980-talet utbildade sig till – var oregelbundna, och på Seco fick Inga samma tider som Erik.

Att ha roligt tillsammans, både med och utan barnen, är ett bra tips för att hålla ihop i så många år.

–Vi var ofta ute och dansade, cyklade till Söderbärke, dansade tre timmar och cyklade hem.

Nu har dansen bytts ut mot lugnare takter, som utflykter med picknick och filt med hjälp av en fyrhjuling.

Läs mer i FP fredagen den 13 augusti!