”Det är väl elevernas utveckling vi ska beskriva”, sa Birger allt medan åtgärdsprogrammen duggade tätt som ett höstrusk.
Så sant han hade då, tidigt 90-tal. Nu skrivs utvecklingsplaner i alla klasser. Kanske var han lite för ivrig, lite för tidig, lite för mycket elevombudsman. Ibland förstod inte omgivningen hur rätt i tid han egentligen var.
Han grävde och planterade, förgrodde och omskolade växter med eleverna. Birger vårdade skolträdgården och eleverna med samma utgångspunkt: skapa förutsättningar, göda, vattna och ge livsutrymme för en optimal blomstring. Trädgårdsmästare eller speciallärare. Hand i handske!

Ordvrickare, ordnade också orala ordningar oerhört omväxlande, originella, obskyra, ovationsframkallande. Lekar och tipsligor ombesörjdes för trivsel och vänskap. Historier, från och till, när och fjärran fanns alltid på ett aldrig sinande lager. Tystlåten munterhet, ofta sagd för att skapa eftertanke.
Förberedd för dagens värv kom han alltid med en eller två ibland till och med tre väskor med bra-att-ha-saker. Öppen för nya tänk utgick han alltid från basic.

Den privata Birger kände inte så många trots att han under lång tid var djupt engagerad i vårt samhällsbygge.
Familjen fanns alltid i hans tankar. Från släkte till släkte med jord i fickorna från Kapptorp. Det gamla möter det nya.
Nu tar det nya vid och det mesta blir ensammare utan Birger.

Putte Dahlström, Norberg