Vår vän Göran Eriksson har lämnat oss, den här gången utan valmöjligheter. Göran vars hjärta var sargat och skört hade två gånger svävat mellan liv och död men då haft möjlighet att välja livet.
Men nu fanns det ingen återvändo, vår Herre hade gjort bokslut och revisorerna kunde inte protestera. Göran visste att han levde på övertid men sparade sig aldrig, han räckte till för alla.

Hans motto var; lev livet här och nu och njut av guldkornen. I morgon kan det var för sent.
När vi fredagen den 23 juli samlades vid Norens strand för att ta farväl av Göran, var det inte för att sörja döden utan för att fira livet. Livet som vi fått uppleva tillsammans med Göran och det liv han själv fick. Den sista stunden vi fick tillsammans med Göran, hans anhöriga och alla hans vänner blev magisk och något vi aldrig glömmer. Solen, vattnet och vinden, talen, sången och musiken...

På kistan bland blommor och vinglas stod Görans dansskor och strategiskt placerad vid vattnet stod hans motorcykel. Allt klart för nästa resa... Sex motorcykelkompisar följde med en bit på vägen när Göran lämnade Norberg för sista gången.
Tobbe kallade alltid Göran för ”Presidenten” men det blir inte aktuellt att välja någon ny, ingen kan axla hans mantel...
Nu dansar nog Göran på de himmelska ängderna där det för alltid råder ljuv sommartid och hans motorcykel står tankad för färd mot stjärnorna...

Halldis och Sven-Olof