Blogg - publik

Träningsbloggen

Blogginlägg

1. det var inte din tur
   Nyligen gick en klasskamrat bort. En klasskamrat som jag har delat klassrum, lärare, vänner och suddigum tillsammans med under hela min högstadietid. 
   
   Beskedet blev lite av en chock, det var verkligen inte din tur att gå.  
   Det blev en dyster dag då du gick. Hela facebook svämmades över av hälsningar till dig och statusuppdateringarna handlade enbart om dig och att du hade lämnat oss för tidigt. Du har berört en stor del av vår lilla stad.
   
   I klassrummet kunde du lysa upp det mesta med ditt alltid goda humör. Din glädje smittade av sig på många och inte minst på mig och mina närmsta vänner som ofta skrattade åt allt du och ditt gäng hittade på. Någon gång kunde vi även ryta till och säga åt er att vara tysta, vi ville faktiskt ha lugn och ro när vi skulle plugga.
   Men vad gjorde du och gänget? ni var tysta de närmsta 45 sekunderna innan det bröt ut igen. Och igen. Och igen. 
   
   Din snällhet kan inte annat än beundras. Aldrig har jag nog mött en människa som vill så många väl och som aldrig är elak eller otrevlig mot någon. Sist jag träffade dig var på en utekväll, jag var påväg hem och mötte dig och en vän. Ni undrade varför jag gick själv så sent på kvällen och du sa att om något hände eller om jag blev rädd så skulle jag ropa på. Ni skulle se till att allt var lugnt och att jag kom hem säker. 
   Di
   
   Jag har ett sådant speciellt minne av hela vår klass där du såklart också ingår. Det var när vi under en alldeles för långtråkig lektion när läraren hade lämnat klassrummet för stunden. Någon av oss fick för sig att vika ett pappersflygplan. Ett pappersflygplan blev 7 pappersflygplan. Som blev 27 pappersflygplan och sedan fortsatte det. Över hela klassrummet, högt och lågt, flög flygplanen. Någon vart träffad i skallen och alla tjöt av skratt. Världens första pappersflygplanskrig hade brutit ut och oj vad arg vår lärare blev när hon återvände. Fnissande och uppspelta satte vi väl oss på våra platser igen. Golvet var fullt av pappersflygplan, men det struntade väl vi i. 
   
   Vi är många som kommer sakna dig. 
   vila i frid kära vän
   
   
   J
   
   • • Ida Svensson
     • 25 apr 2013 23:41
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

2. man måste veta när det är dags att ta det lugnt också
   Jag förespråkar en hälsosam livsstil. En livsstil som innehåller en sund kombination av mat och träning. Det är vad jag tror på, det är vad jag tror håller i längden. Jag tror att träning som utförs i syfte att kroppen ska må bra är den träning som är bäst, alltså den träning som efteråt ger känslan av att man gjort något som känns bra och som man är nöjd över. Den träning som utförs för att straffa sig själv tror jag är fel
   
   Numera har gymmet blivit den mest populära mötesplatsen för alla. Matvarorna ska enbart innehålla nya namn som ingen känner till och proteinshaken har blivit människans bästa vän. Vardagen präglas av att vara extremt hälsosam och allt fler samtal inleds, leds in på eller avslutas med att "jag måste gå och träna nu".
   
   Vad jag vill komma fram till är att det är (givetvis) underbart och helt fantastiskt att allt fler väljer att ta tag i träning och matvanor men samtidigt är jag rädd att det alldeles för enkelt går till en överdrift. Jag är rädd för att man inte har förstått vad det hälsosamma egentligen är utan man tror istället stenhårt på att överdriven träning och minimala portioner bestående av udda matvaror är svaret på vad hälsosamt ska vara. 
   
   Som den här proteinshaken. Hur många dricker den av rätt anledning? hur många vet vad den egentligen är till för? hur många är ens i behov av extra protein i form av pulver? och hur många dricker den för att "följa trenden"? 
   
   Samtidigt som man lär sig om vad som är nyttigt och vad som är bra så måste man också lära sig när det är dags att lugna ner sig. 
   
   Fortsätt leva hälsosamt, men gör de på rätt sätt!
   
   • • Ida Svensson
     • 29 mar 2013 10:53
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

3. Kära ni
   åh nej åh nej åh nej.
   
   jag har precis suttit och läst ett antal bloggar, alla skrivna av unga tjejer. Det sorgliga med detta är att alla har skrivit om exakt samma saker och jag blir allvarligt talat så otroligt ledsen när jag läser det som skrivs.
   Alla har skrivit om kroppsidela och tvångstankar om att vara snygg och smal. Om ångesten som kommer så fort något onyttigt stoppas i munnen.
   Återigen, det är sorgligt.
   
   Det är sorgligt att vuxenvärlden på något sjukt sätt har lyckats med att föra över tankar om mat, dieter och liknande till unga människor. Varför har det blivit såhär? En ung tjej/kille ska definitivt inte stå och nypa sig i kärlekshandtagen, särskilt när dem inte ens har några. En ung tjej/kille ska inte heller ha sjuka tankar som rör mat och som i sin tur kan leda till en ätstörning.
   
   Det är 2013 nu och det är dags att börja förespråka ett hälsosamt ideal och dags att sluta förespråka dieter av diverse bokstavskombinationer. Vi måste lyfta fram det hälsosamma och ta bort de fixerade tankarna som finns kring det idealet vi idag lever efter.
   
   Vi är olika. Vi kommer alltid vara olika. Det skulle vara konstigt om vi inte var olika.
   Vi har dessutom olika möjligheter till att forma en kropp och olika möjligheter till hur våra kroppar kan se ut.
   
   Så snälla. Sluta oroa er över hur ni ska se ut och fokusera på att må bra. Det viktigaste är inte det som står på vågen eller det som måttbandet säger. Vad spelar det egentligen för roll om vågen står på 50kg när allt man orkar är att gå 50 meter?
   
   Tänk över er själva. Ni har bara ett liv och framförallt en kropp som förlitar sig på att DU ska ta hand om den. Att se till att ge den energi och ork för att kunna göra allt som du vill.
   
   Ta hand om er nu.
   
   
   • • Ida Svensson
     • 18 jan 2013 16:40
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

4. en tillbakablick, igen
   några få från resan till kläppen
   
    
   • • Ida Svensson
     • 14 dec 2012 11:11
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter

5. Låt oss blicka tillbaka
   Jag är vaken, jag är ledig, jag måste.. plugga.
    Plugg står på schemat idag, startade dock dagen med en 50 minuter lång powerwalk så nu har jag gjort av med lite spring.
   
   Under promenaden slog det mig att om lite mindre än en månad så ska jag åka upp till Lofsdalen igen och åka skiiiiiiiidor dagarna i ända. UNDERBART. Jag blir ett barn igen när skidorna knäpps på. Letar genvägar i skogen, hoppar på hoppen, försöker saker som jag inte alls klarar av, knuffar omkull dem jag åker med, brottas i liften och så vidare och så vidare. Jag åker så jag blir helt svettig och hur underbart är inte det. Helt GALET vad jag längtar! 
   
   Hoppas även på att nästa år medför en fjällenresa tillsammans med goa vänner, precis som detta år! Då var vi till Kläppen en weekend och jösses vad roligt det var.
   
    lite från förra året i Lofsdalen;
   
   (nä
   
   
   • • Ida Svensson
     • 13 dec 2012 11:08
     • Permalänk
   • • Kommentarer (0)

     • Dela på:

       Facebook Twitter