''Hur
länge
ska
jag
behöva
se
statusen
''Hängig''?''
''Laila
på
lekis
undrar
också
när
du
ska
blogga..''
''HAR
DU
DÖTT?'''...
Ja,
ungefär
så
låter
det
från
mina
anhöriga
när
jag
har
varit
borta
från
bloggen
i
två
veckor.
Jag
är
här,
jag
har
bara
haft
väldigt
mycket
att
göra.
Så,
hur
gick
det
då
med
Vasaloppet?
På
fredagen
hade
jag
fortfarande
ont
i
halsen
och
jag
kände
mig
helt
knäckt.
Vad
skulle
jag
ta
mig
till?
I
ren
desperation
drack
jag
en
kokt
lättöl
som
enligt
min
farfar
ska
vara
en
superkur.
Usch,
vad
vidrigt
det
var!
Jag
får
kväljningar
bara
av
tanken..
Sen
åt
jag
rå
ingefära
rakt
upp
och
ner
också.
Så
desperat
var
jag!
Jag
vet
inte
om
det
var
ölen
eller
ingefäran
men
på
söndagen
vaknade
jag
upp
04.30
och
kände
mig
frisk.
När
vi
väl
var
framme
på
starten
fanns
det
ingen
återvändo,
jag
var
så
laddad!
Inget
taggar
igång
mig
som
ett
startskott
och
vetskapen
om
att
det
är
tävling
som
gäller.
Själva
loppet
då?
Det
var
dåliga
spår
hela
dagen
och
jag
stakade
i
princip
i
nio
mil.
Mina
bindningar
på
skidorna
krånglade
och
ca
10
gånger
så
släppte
bindningen
och
skidan
for
åt
alla
håll.
Fel
dag,
som
en
av
min
medtävlande
konstaterade
efter
att
jag
med
endast
en
skida
jagar
den
andra
i
en
nedförsbacke
med
30
skidåkare
bakom
mig.
Jag
fattade
aldrig
vad
som
var
felet
men
efter
några
mil
slutade
det.
Sen
var
det
klart
att
jag
var
trött
och
att
kroppen
gjorde
ont
men
jag
hade
hela
tiden
fokus
på
nästa
kontroll
och
jag
räknade
hela
tiden
ner
kilometrarna.
Att
ge
upp
fanns
inte
med
på
min
världskarta
(särskilt
eftersom
att
ni
alla
visste
om
att
jag
skulle
åka).
Men
att
åka
skidor
i
nio
mil
är
sannerligen
inte
det
roligaste
jag
har
gjort.
För
att
få
lite
sällskap
lyssnade
jag
på
radio
men
kanalerna
hoppade
omkring
och
det
var
svårt
att
få
bra
täckning.
Tillslut
ledsnade
jag
ut
och
tog
den
kanalen
som
det
var
bäst
mottagning
på.
När
jag
började
åka
hörde
jag
att
det
var
P2
och
att
det
under
den
närmsta
timmen
skulle
sändas
en
gudstjänst.
Det
var
den
tråkigaste
timmen
under
hela
loppet..
Lyckan
när
det
stod
10km
till
Mora
går
inte
att
beskriva.
Då
kändes
det
som
att
jag
mentalt
redan
var
i
mål.
Den
sista
milen
gick
så
fort
och
jag
hade
nog
ett
stort
leende
på
läpparna
hela
vägen!
Tänk
att
jag
gjorde
det..
Tänk
att
jag
fixade
det!
Jag
är
så
stolt
över
mig
själv,
jag
klarar
ju
så
mycket
mer
än
jag
tror!
Så
här
i
efterhand
känns
Vasaloppet
bara
som
en
positiv
upplevelse.
Kommer
jag
åka
igen?
Vem
vet-
kanske!
Jag
kom
i
må
på
9:25
vilket
jag
är
nöjd
med!
Jag
hade
gärna
kommit
in
på
nio
timmar
men
jag
får
var
nöjd
med
tanke
på
mina
förutsättningar..
Efter
Vasaloppet
åkte
jag
till
Örebro
för
att
spendera
veckan
min
fina
kille.
Som
jag
hade
längtat!
Vilken
fantastisk
belöning
efter
9
mils
skidåkning
och
fyra
veckors
längtan!
Vi
har
haft
en
jättebra
vecka
ihop
men
det
har
gått
i
ett
rasande
tempo
då
jag
har
varit
upptagen
med
roliga
och
lärorika
fältstudier.
I
söndags
vaknade
jag
upp
till
denna
brunch..
Jag
säger
ju
det-
han
är
bäst
i
hela
världen!
Nu
är
jag
tillbaka
till
Umeå
med
ny
energi.
En
ny
energi
som
får
mig
att
vilja
gräva
ner
mig
i
böckerna,
lyssna
extra
noga
och
suga
in
all
kunskap
för
något
såååå
roligt
väntar
där
ute.
Dessutom
är
det
snart
påsk
och
ju
mer
man
har
att
göra
desto
fortare
går
det
tills
jag
är
hemma
igen.
Denna
gång
i
Fagersta/Norberg
vilket
betyder
mer
tid
för
vänner,
familj
och
kärleken.
Nu
börjar
även
livet
efter
Vasan.
Det
vill
säga
tiden
då
jag
slipper
ha
ångest
över
att
''jag
borde
åka
skidor''
eller
bekymra
mig
om
snömängd
och
kyla.
Nu
är
tiden
då
jag
äntligen
kan
träna
lite
som
jag
vill.
Våren
i
Örebro
gjorde
mig
sugen
på
att
äntligen
börja
komma
igång
med
vårlöpningen
men
här
i
Umeå
snöar
det
och
är
-10
grader.
Vintern
kan
gärna
försvinna
nu
för
min
del!
Nu
vill
jag
springa,
cykla
och
styrketräna.
Fokus
ligger
även
på
att
komma
igång
med
simningen.
Om
jag
får
till
någon
bra
kombination
av
dessa
fyra
idrotter
kan
sommarens
kommande
tävlingar
också
gå
vägen!